Det ni kommer att se på bild är min största materiella kärlek. Det är en femtiotalsklänning i ljuvaste blåblommig chiffong med en underkjol i stärkt tyll och ett midjekramande korsettliv. Jag fann den på en liten second hand-affär i Borås som kallas Veras Garderob. När jag såg den blev jag störtförälskad, när jag såg prislappen, inte lika kär. 1000 kronor tyckte jag var lite väl saftigt för en vintageklänning, själv brukar jag ha en övre gräns på ca 300. Så jag lämnade butiken, men klänningen hade redan etsat sig fast i mitt huvud. Några dagar senare, ett par veckor före studenten, gick jag tillbaka till affären och bestämde mig för att prova den, det kostar ju inget? Men det var ett misstag (dock det bästa misstaget jag gjort den våren), så fort klänningen smet åt om mitt liv var jag fast. Både bildligt och bokstavligt, då klänningen var det tightaste plagg jag någonsin haft på mig. Som i ett lyckorus la jag upp klänningen på disken och betalade saligt de tusen kronorna. Bara känslan av att få den prydligt hopvikt och försiktigt nerlagd i en ärtgrön påse var värt halva summan. Att sitta på tåget hem till Varberg och 10 gånger på 1 timme sticka ner handen i påsen och dra den över den lena chiffongen likaså. 

Men det som faktiskt är mest värt det, är känslan när jag har på mig klänningen, jag känner mig som en kurvig pinuppa, en femtiotalsdonna, ja, kort sagt en prinsessa! Samma sak med att veta att det var en klänning med en historia. Den, nu äldre, dam som varit tidigare ägare till klänningen hade antagligen blivit kysst, dansad med och älskad i just den här klänningen. Lite av den känslan finns kvar; när jag bär klänningen blir kvällen förtrollad och allt kan hända. Klänningen har burits vid tre officiella tillfällen (Skolbal, studentbjudning och avslutningsmiddag) och otaliga gånger hemma framför spegeln. Ett tag ansåg jag det vara en sådan skymf mot klänningen att hänga in den i en garderob, att jag istället hängde upp den vid fönstret som gardin. Men när jag fick en liten kattbebis som klättrar i allt, hela tiden, fick den flytta in garderoben. Tillsvidare…

Drömmen